Jag har egentligen ett väldigt bra och spännande liv. Jag har alltid sett mig som en ödmjuk och bra människa. Och det är de jag strävar efter. Men ibland kommer plötsliga tankar upp om saker jag gjort i tonåren. Som att jag ”kommer på mig själv”. Tex, ifall jag varit taskig någon mot någon. Gjort saker som inte var okej. Sagt saker. Gjort saker på fyllan. Med mera. Idag när jag mognat och växt som person så skäms jag ögonen ur mig och önskar att jag kunde få allt ogjort. Jag lider ju med folk som mår dåligt och varit utsatta för saker men när man som jag, mår dåligt över saker man själv har gjort och skäms över det, så känns det inte som man kan prata om det med någon för att man får stå sitt egna kast.. Vill ju inte bli dömd.. men vill ju inte må dåligt.
Jag tänker att eftersom du är medveten om att du har gjort saker tidigare som du skäms och mår dåligt för så är ju det ett tecken på att du har utvecklats och förändrats.
Det som har hänt har hänt och vi kan aldrig få saker ogjorda, det vi däremot kan är att dra lärdom av det som har varit och välja att göra annorlunda nästa gång. Du gjorde ditt bästa utifrån det du visste då, idag har du mer erfarenhet och kunskap och gör det bästa utifrån det. Det är som det ska vara med andra ord. Det är okej att göra misstag, det är det som gör att vi lär oss och utvecklas. Utan misstag – ingen utveckling.
Försök var lite snäll mot dig själv.
